Ola Svenonius

Kameraövervakning är en del av ett underliggande system av informationsflöden som består av en rad olika informationstyper: DNA, bilder, inkomna tips till polisen, internationellt utbyte av brottsregister, interna rapporter, flygpassagerardata, kommunikationsdata från mobiler och internet osv. Varje liten aspekt blir intressant i förhållande till ”rotsystemet”. Bilderna från Möllan skulle kunna sammanföras med flygpassagerardata (PNR, Passenger Name Records) och mobilsamtalsupptagningar från Kroatien. Tekniken, i många fall just kameraövervakning, är främst tänkt att skapa en föreställning om upplevd säkerhet – något som vi kommit att beteckna som ”trygghet”.

Detta är ett utdrag ur talet som Ola Svenonius höll vid direktsändningen KAMERAÖVERVAKNING den 30 okt 2009 vid Bagdad Livs, Möllevången, Malmö. Läs hela talet här
Ola Svenonius tal på Bagdad Livs 30 okt

Om vi på allvar vill börja med att betrakta det som vi kallar "övervakningssamhället" ur ett analytiskt perspektiv och kanske gå utöver de välkända referenserna till Foucaults "Övervakning och straff" och Orwells "1984" finns det olika sätt att göra detta på. En grov indelning av analysriktningar ur samhällsvetenskapligt perspektiv sker ofta i den juridiska aspekten, där vi kan prata om integritets- och persondataskydd, de sociologiska och politiska aspekterna, där vi kan prata om hur (och varför) normer och regleringar utvecklas kring hur övervakningen tillåts ske, och de mer filosofiska aspekterna av övervakningen. Oftast flyter dessa ihop på ett eller annat sätt. Ett gott exempel är Ericson och Haggertys artikel "The Surveillant Assemblage", där de går bortom Foucault och Orwell och tar hjälp av Deleuze och Guattaris metafor om växter med rhizom, underjordiska rotsystem som är förbundna i ett nätverk. Om vi tar Ericson och Haggertys modell så kan vi börja tänka kring övervakning som "rhizomatisk", varje ”skott som sticker upp ur marken” är en del av ett underliggande system som mindre definieras av sin aktivitet i nuet än av sin handlingspotential och sina kopplingar till det större systemet av övervakningspraktiker.

Så blir till exempel kameraövervakningen på Möllevången del av ett system av informationsflöden som består av en rad olika informationstyper: DNA, bilder, inkomna tips till polisen, internationellt utbyte av brottsregister, interna rapporter, flygpassagerardata, kommunikationsdata från mobiler och internet, och så vidare. Idén om ett "övervaknings-assemblage", eller -lapptäcke, kan verka övermäktig men det gäller att starta vid en eller flera olika punkter och att samtidigt betrakta de underliggande kopplingarna mellan olika övervakningspraktiker. Varje liten aspekt blir intressant i relation till "rotsystemet" och det är inte svårt – varken ur juridisk, sociologisk eller filosofisk synvinkel – att föreställa sig hur bilderna från Möllan skulle kunna sammanföras med flygpassagerardata (PNR, Passenger Name Records) och mobilsamtalsupptagningar från Kroatien. Om vi tappar fokus och antingen fokuserar strängt på en liten komponent eller bara på systemnivå, blir det emellertid lite vanskligt, och jag tror att en stor uppgift vore att börja tänka på hur vi kan begreppsliggöra länken mellan det lilla och det stora på ett sätt som ger oss mer än till exempel Foucaults och Orwells berömda metaforer. Sedan är det upp till varje person att för sig utarbeta en normativ position i förhållande till ”övervaknings-assemblaget”.

Jag forskar om hur man arbetar med säkerhet i lokaltrafiken i olika länder och hur säkerhet å ena sidan har blivit teknologiserat, å andra sidan ”subjektiverat”. Tekniken, i många fall just kameraövervakning, är främst tänkt att skapa en föreställning om upplevd säkerhet – något som vi har kommit att beteckna som ”trygghet” och som har fått lite av ett eget liv. Men trygghet är bara en del i den andliga, eller diskursiva, sidan av ”assemblaget”. En annan del är den förskjutning av staten repressiva kapacitet som denna faderliga trygghet samtidigt innebär. Detta är relaterat till det som vi kallar ”öppenhet” där det ena tänks ge det andra, där distansierad kontroll möjliggör det öppna samhället. En tredje är avvägningen. För att allt detta ska bli acceptabelt måste man, samtidigt som övervakningsåtgärder införs, begrunda politiskt, juridiskt och empiriskt varför denna form av kontroll är nödvändig. Detta reflexiva moment är precis som trygghet och repression/öppenhet en del i det ”övervaknings-assemblage” jag har pratat om och de utgör parallellt med nationell och internationell lagstiftning kittet och glidmedlet för assemblaget. Ett seriöst försök att undersöka denna hopflätade sammansättning av socio-tekniska kontrollsystem av informationsflöden borde ha en fot fast i de verkliga praktiker som utgör det, och en andra i de mer abstrakta regleringar och teorier som definierar det praktiska.

/Ola Svenonius

Referenser:
Foucault, Michel (1987 [1975]). Övervakning och straff. Lund: Arkiv förlag.
Orwell, George (2001 [1949]). 1984. Stockholm: Bokförlaget Atlantis AB.
Haggerty, Kevin D. & Ericson, Richard V. (2000). ”The surveillant assemblage”. British Journal of Sociology, vol. 51, nr. 4, sid. 605–622.